Därför kommer jag rösta på Folkpartiet: 1. Forskning

En av de största anledningarna till att jag först fattade tycke för Folkpartiet var deras förkärlek till forskning. För mig är det självklart att om Sverige ska nå upp till bilden av ett spjutspetsland där idéer och innovationer frodas och utnyttjas så måste en stark basforskning, strategiska satsningar på viktiga områden och ett bättre företagsklimat för forskningsintensiva företag kombineras. Det finns få områden där den borgerliga regeringen har levererat i den utsträckningen som vi gjort i forskningen, men jag är helt övertygad om att fyra år till med Alliansen verkligen kan ta nästa steg och befria svensk forskning från politiska skygglappar.

Folkpartiets intåg på utbildningsdepartementet har verkligen gjort bestående skillnad för svensk forskning. Trots att vi bara haft fyra ekonomiskt hårda år till hands så har satsningarna på forskning som Folkpartiet tillsammans med Alliansen genomfört lyft Sveriges forskning och vi har nu drygt en procent av BNP i offentliga satsningar på forskning och med privata satsningar är den nu uppe i totalt nästan fyra procent. Den stora satsning vi gjort på forskning innebär först och främst fem miljarder mer i statliga anslag per år. Det har nu hjälpt oss att kliva upp på första plats i forskning i Europa, även om våra insatser knappast stannar i Sverige, Folkpartiet har även varit med och drivit på EU:s mål att från och med 2009 lägga en procent av budgeten på forskning.

Stora projekt har varit viktiga delar i att utveckla vårt forskningsklimat med nya och moderna anläggningar. ESS är ett fantastiskt exempel på hur vi med hjälp av EU och skandinaviska granländer kan utnyttja en fantastisk chans att bidra till spetsforskning samtidigt som påverkan på svensk ekonomi beräknas bli 6000 nya jobb och en BNP-tillväxt på 4 miljarder kronor per år enligt Institutet för Tillväxt-Politiska Studier. För en investering på bara 33 procent av den totala kostnaden på 13 miljarder så är det sällan man kan få sådan avkastning för skattepengar. Hade vi haft en regering med Miljöpartiet som var högst kritiska till anläggningen hade troligen projektet gått till Spanien. Utöver ESS kan vi nu tacka Alliansen för Maxlab IV och SciLifeLab som båda kommer göra skillnad för forskningens möjligheter att utvecklas i samklang med övriga samhället.

Även om offentligt finansierad forskning är en essentiell del av att göra Sverige till ett land där forskning frodas så är det den privata forskningen som till störst del förändrar våra samhällen till det bättre med nya innovationer och tillämpara uppfinningar som snabbt kommer till marknaden. Därför driver Folkpartiet nu på att göra alla privata och offentliga satsningar på forskning skattebefriade. Det kommer tillsammans med den tidigare avskaffade högskolemomsen att göra Sverige till ett skatteparadis för forskning och framsteg, vilket jag tycker är en underbar målsättning som verkligen kan hjälpa oss att inte bara dela ut Nobelpris, utan även ta emot några.

Men utan nya och hungriga studenter är dessa satsningar på forskningen tämligen tandlösa i längden. Därför har vi också jobbat aktivt för att förändra svenskt utbildningsväsen i grunden för att komma ifrån den Socialdemokratiska kollektivism som rått tidigare, där alla ska läsa samma ämnen i samma takt, mot ett system där flitiga elever ständigt får nya utmaningar och möjligheter att utvecklas för att nå sin högsta potential. Spetsutbildningar i gymnasiet och högstadiet, och tidigare betyg är några av viktiga instrument för att nå det målet. Utöver det så har vi också gjort det lättare att vara student, med mer pengar i månaden, höjt fribelopp, 10 000 extra utbildningsplatser och borttaget kårobligatorium som viktigaste förändringar.

Skillnaden mellan Alliansen och de rödgröna är stor i forskningspolitiken. Socialdemokraterna har bland annat föreslagit att öka studieplatserna genom att dra ned på kvaliteten, som redan idag är allt för låg på svenska universitet. Våra förändringar av forskningsanslagen som nu blir beroende av den kvalitet som universiteten levererar har de helt ställt sig emot och de frihetsreformer vi infört som innebär att universiteten nu själva tillsätter sina styrelser står direkt emot Socialdemokraternas syn på hur en regering ska leda forskningen.

Sen är det tämligen roande att se att en opposition som i regeringsställning inte levererade ständigt bjuder över oavsett vad som föreslås, fler platser, mer till forskning, det trots att vi satsat mer än de någonsin gjort. Socialdemokraterna började med att bjuda över första budgetförslaget för ökat anslag med 4,3 miljarder kronor, 2010 var det bara 100 miljoner. Säger rätt mycket om deras trovärdighet i överbudsretoriken.

När man ser till de andra två oppositionspartierna råder även där starka destruktiva och utvecklingskritiska vindar. Vänsterpartiet har bland annat föreslagit att andelen kvinnliga forskare ska avgöra anslagen istället för levererad kvalitet. Ett av de dekonstruktiva förslagen från Miljöpartiet är bland annat att lägga ned Fouriertransform som tar fram nya miljövänliga bilar. Istället för att värna om miljön så spelar deras hat mot bilismen över. Inte helt förvånande att forskare anser Miljöpartister som oärliga medan de i överlag verkar gilla Folkpartister.

Jag förstår hur många utomstående ofta ser tveksamt till Folkpartiet som det liberala partiet som de trots allt är i de flesta frågor. Men i forskningspolitiken har vi verkligen visat hur vi på kort tid kraftigt ökat ambitionerna och resurserna samtidigt som vi gjort en kraftigt byrokratiserad forskning allt mer autonom och fri att själv utvecklas i rätt riktning.

Vi står nu i ett vägskäl. Antingen kan vi välja att vrida tillbaka klockan fyra år och gå tillbaka till den tomgångskörningssyn på forskning som funnits tidigare, eller så kan vi på fortsätta utvecklingen av ett friare och rikare Sverige med fortsatt stora mål för att föra framtiden lite närmare oss.

Intressant!

Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, Forskning, Valet 2010, Alliansen, Utveckling